När det konstnärliga arbetet går mot sitt slut brukar jag bli lika nervös som när jag ska börja.
Jag vill inte titta på vad jag har gjort och jag vill inte fatta beslutet att nu finns det inget mer att lägga till. Jag insåg i torsdags att det inte är så mycket mer att göra med det här. Det finns ofta lite att städa, att plocka undan och i detta fallet borstade jag lite en sista gång på ljudet.Det tog mej några dagar av nervositet att rätta in mej under filmen igen och småkrafsa. Justera så att det blev bättre.
När det kommer till filmarbete så blir jag oftast skraj att jag ska sabba allt. Typ radera något av misstag och tvingas göra om allt från början.
Som jag sagt tidigare om det här videoarbetet så finns det delar som jag inte vet om jag gillar. Det finns delar som jag inte är säker på om de ska vara där eller ha den skepnad de har. Det finns kvar för att jag inte känner till svaren ännu. Jag behöver låta det vara och jag behöver fråga någon om råd. Men råd ska jag få på fredag. Det ser jag fram emot.
Nu har jag bränt över filmen på DVD. Jag fick mej en härlig överraskning. Jag har gjort hela filmen i NTSC, och IDVD (som e ett skitprogram!) protesterade när jag skulle bränna. Som tur var kunde Toast omkoda till PAL vid bränning så det löste sej. Jag tycker inte att jag kan se någon försämring eller förändring av materialet när kollade på DVDn båda i datorn och i DVDspelaren.
Jag borde sammanfatta. Men jag tänker inte göra det nu. Imorgon ska det visas och jag väntar med sammanfattning efter att biblioteksutställningen är genomförd och jag grillats med filmen på fredag.
Om 15 min ska jag lämna in en text till utställningen. Texten är skriven helt nyss och skulle nog behöva köras ett par varv till. Jag har svårt med texter till konstverk (alltså de jag ska skriva själv) då jag i efterhand tycker att de brukar vara pinsamma och uppblåsta. Jag ska lägga upp vad jag skrivit här så jag kan skämmas inför alla. Lägger den ensam som ett nytt inlägg.
